Att återknyta kontakt med gamla vänner

När jag började bygga mitt nätverk på LinkedIn slog det mig hur många av mina kontakter där som i själva verket är mina gamla kompisar från gymnasietiden och åren efter det. De personerna har jag inte haft någon kontakt med i yrkeslivet eftersom vi inte alls jobbar med samma saker.

Men nu när jag tagit upp kontakten med dessa mysiga människor så inser jag att de, under åren som gått, blivit experter på alla möjliga områden. Jag minns dem som sköna typer att sitta och fika med evighetslänge på Café Orion i Borås, men upptäcker nu att jag kan vända mig till dem för att få hjälp med att fatta statistik, att sökmotoroptimera mina hemsidor eller få vägledning i hur man tar sig fram i konsultvärlden.

Anders bjöd in mig till ett frukostmöte kring sociala frågor på sin arbetsplats och eftersom jag bestämt mig för att utforska det här med nätverkande, även irl, så tackade jag ja. Smånervös vimsade jag runt i regn och mörker innan jag hittade till rätt lokal, men jag var ändå först på plats av alla. Träffen inleddes med frukost & mingel, och jag fick snart sällskap i en soffgrupp av personer från olika arbetsplatser och organisationer. Som introvert upplever jag det lättare att ta en lyssnande roll i såna här sammanhang, men den här gången fick jag prova på hur det känns att vara i centrum för konversationen. Det var inte alls min intention att prata en massa om mig, men folk blev nyfikna när jag berättade att jag pluggar på Masterprogram i kommunikation och evidensbasering, så då kom mycket av samtalet att handla om det. Tidigare när jag deltagit i olika mingel och berättat att jag jobbar som förebyggande socionom i skola och socialtjänst har jag inte fått några följdfrågor alls, så det gäller tydligen att ha en intresseväckande "titel". Under det här minglet fick jag några bra förslag på tänkbara ämnen att skriva min uppsats om till våren, men det var ingen person som jag bytte kontaktuppgifter med. Kände mig ändå nöjd med att jag hade lätt att prata med dem jag satt bredvid, och jag tror faktiskt att jag hade nytta av Ingos tips om nätverkande.

Efter frukost och föredrag fikade jag och Anders, och pratade om vad som hänt de sista 20 åren. Vi har haft en del kontakt via Facebook och kan konstatera att vi har en hel del gemensamma intressen (t ex sällskapsspel, hållbarhetsfrågor & vegetarisk mat), men nu pratade vi också om jobbsidan av livet. Anders har en massa kunskap som jag saknar, och som han generöst delade med sig av. Vi bestämde också att ses igen och prata mer konkret om konsultrollen, och det ser jag verkligen fram emot. Fantastiskt vilka resurser mina gamla kompisar visar sig vara :-) 

Ingos tips om nätverkande för nybörjare

Jag fick så många värdefulla tips och råd av min vän Ingo när han coachade mig som introvert och nybörjare på nätverkande. De tipsen vill ju ni också ta del av såklart. 

Om nätverkande på möten, konferenser, frukostseminarier och liknande:

• Tänk igenom i förväg hur du vill presentera dig själv lite kort, och hur du kan sammanfatta vad som är aktuellt för dig just nu (som andra kan bli nyfikna på).
• Kom dit tidigt - då är det lättare att börja prata med någon av de andra som också är på plats tidigt, istället för att komma sent och konfronteras ett rum fullt med folk.
• Tänk på att många andra inte heller är så himla bra på att nätverka, de flesta står faktiskt och pratar med nån de redan känner.
• Ha inställningen "nu ska jag se vilka jag har något gemensamt med här" (istället för att tänka att du ska sälja in dig själv). Du behöver inte samla på dig en massa visitkort, spänn av.
• Lyssna! De flesta tycker det är trivsamt att prata med bra lyssnare.
• Öppna upp kroppsspråk och bjud in till konversationen när någon ny person ställer/sätter sig i närheten.

Tips inför att ta kontakt med personer som intresserar dig:

• Var själv generös: introducera folk för varandra, som du tror skulle ha utbyte av att träffas.
• Fråga dina bekanta "känner du någon som arbetar med xxx eller som är intresserad av xxx, som du kan presentera mig för?"
• Innan du tar kontakt är det bra att tänka igenom varför du tar kontakt med just den här personen, så att du kan förklara ditt intresse eller anledning till kontakten. Ett ämne som intresserar båda, t ex nätverkande ;-) kan vara tillräckligt för att locka till en fika.
• Våga ta kontakt! Även med personer du inte träffat innan. Allra bäst går det om du fått namnet på din önskade kontakt av en gemensam bekant och kan säga "Karl-Alfred trodde att vi kunde ha utbyte av att träffas". De flesta personer blir smickrade av att du visar intresse, även såna som du kanske uppfattar som "höjdare".
• Var beredd på att svara på: Vem är du? Vad vill du med mig/oss? Varför ska vi lägga vår tid på att träffa/prata med dig?
• Föreslå ett konkret tillfälle att ses, gör det möjligt att tacka nej, och kom ihåg att följa upp kontakter som annars kanske rinner ut i sanden.

Så vad väntar vi på? Bara att köra på, eller hur?

Hur jag började nätverka utan att fatta det själv

När man skickar kontaktförfrågningar på LinkedIn så kan man välja att skriva en personlig hälsningsfras i sin förfrågan, så det gör jag för det mesta. Det är ett bra tillfälle att skriva några vänliga rader till de där människorna som man kanske inte har så mycket kontakt med i vardagen.

När jag tog kontakt med Ingo, som jag bara träffat någon enstaka gång via min man, såg jag att han har +500 kontakter på LinkedIn, och tänkte då att han ju måste vara nån sorts expert på det här med nätverkande. Så jag skrev en rad om att "du måste lära mig allt du kan om nätverkande". Och som den nätverkarexpert han är, nappade Ingo på min krok (som jag inte visste var en krok) och föreslog genast att vi skulle ses över en fika och samtala om nätverkande.

Under två timmar på ett kafé fick jag prima nätverkscoaching av Ingo. Han ställde frågor, utmanade mig att tänka kring mitt syfte med nätverkande och gav mig massor med vettiga tips. När jag gick hem efteråt var jag full av glad energi, och skrev flera sidor i min anteckningsbok för att komma ihåg alla klokskaper jag fått med mig.

Det första lektionen i nätverkskonsten fick jag genom att Ingo visade hur man tar vara på tillfället, genom att han direkt föreslog att vi skulle träffas, när han fick mitt meddelande. Om situationen varit den omvända skulle jag förmodligen skrivit nåt i stil med"Det vore kul att ses nån gång och prata mer", medan Ingo skrev typ "Det skulle vara intressant att träffas och prata om nätverkande. Jag har tid i eftermiddag, eller i början av nästa vecka, om du vill ses över en kaffe." - en tydlig skillnad!

Å så var det ju en lärdom för mig - att genom att skriva något lite personligt i kontaktförfrågan, så kan man ha råkat slänga ut en krok som det nappar på direkt, och vips får man expertcoaching i nätverkande. Tack för att du tog dig tid att träffa mig Ingo!

I nästa inlägg kommer jag att dela med mig av några av Ingos finfina nätverkartips.

LinkedIn charmar mig från start

Under mina första veckor på LinkedIn tog jag kontakt med personer jag redan känner, som har en LinkedIn-profil. Jag samlade snabbt på mig ett gäng kontakter och valde att fortsätta följa instruktionerna från de tre böcker jag läst om hur man förväntas uppföra sig på stället: man ska vara generös.

Jag började följaktligen skriva rekommendationer och intyga kompetenser för de personer som jag känner i deras yrkesroll. Eftersom jag känner många kloka människor var det roligt att skriva personliga rekommendationer åt dem. Jag vet att de kommer att göra bra ifrån sig, om någon väljer att anlita eller anställa dem som jag rekommenderat. Man kan också intyga att folk har de kompetenser som de uppger sig ha, och på så sätt ge sina kontakter en starkare profil vid sökningar av eventuella arbetsgivare och uppdragsgivare. 

Det visade sig att det som händer, när man skriver rekommendationer och intygar kompetenser, är att ens vänner och bekanta blir glada, och därför fylls ens inkorg med trevliga tackmeddelanden av olika slag, och då blir man ju själv glad också. I vissa fall blir kontakterna så glada över sina nya rekommendationer att de t o m bjuder ut en på lunch! Tack Lennart!

Lärdom: Var generös i ditt nätverkande. Bjud på vänliga rekommendationer, så kanske du får en god ekologisk lunch som tack. 

Hej LinkedIn!

Så jag registrerade mig på LinkedIn.

Just nu är jag tjänstledig för studier, men när studierna är slut i juni 2016 så vill jag hitta nya vägar i yrkeslivet. Ny anställning, eller nya uppdrag i företagandet. Intressanta projekt och stimulerande samarbeten. Eftersom det är nästan ett decennium sedan jag senast sökte jobb måste jag kanske uppdatera mig lite på hur man gör nu för tiden?

Så jag registrerade mig alltså på sajten för professionellas nätverkande, dvs sajten för nätverkande som har med jobb och karriär att göra; LinkedIn.

Eftersom jag är en ambitiös person (med tendenser till monomani när det gäller nya intressen) så lånade jag tre böcker om LinkedIn på en gång, för att kunna få bästa möjliga introduktion till The LinkedIn Experience. Henrik Björklund, Jackie Kothbauer och Charlotte Hågård fick bli mina guider genom sina tre olika böcker:

• Nå framgång på LinkedIn : använd världens största professionella nätverk för att gynna din karriär, öka din försäljning och underhålla dina kontakter
• Du, LinkedIn och karriären : tio steg till ett personligt varumärke
• Stick ut! Bygg ditt personliga varumärke och gör en vinnande LinkedIn-profil

Jag använde böckerna för att långsamt bygga min LinkedIn-profil med hjälp av hundratals tips från de här proffsen. När det gäller vissa saker visade det sig att proffsen tycker olika. T ex när det gäller huruvida man ska fatta sig kort i sin personliga presentation (kallad Sammanfattning) - eller om man ska använda alla tecken som det finns utrymme till och liksom ta för sig av utrymmet (max 2000 tecken för sammanfattningen). Jag valde att använda hela utrymmet, men kan samtidigt tänka mig att det kanske funkar bättre med en kort och snabbläst sammanfattning, så jag kanske kortar ner den framöver.

Jag kollade förstås runt på en massa andra LinkedIn-profiler också, och upptäckte snabbt att många av de registrerade inte fyllt i särskilt mycket information om sig själva. Men jag bestämde mig för att gå in i det helt och fullt. När man är inloggad på LinkedIn finns det en symbol för profilstyrka som visar hur komplett ifylld ens profil är, och man får dessutom vägledning från sajten, genom förslag på uppgifter att fylla i så att profilen ska bli mer heltäckande.

Efter ungefär en veckas snickrande på profilen bad jag mina vänner om feedback. Framför allt för att kolla av med dem som känner mig att texten återspeglar vem jag är som person. Oavsett vad jag skulle kunna få för kontakter och möjligheter framöver via LinkedIn så vill jag gärna att mitt personliga skyltfönster säljer den jag är i verkligheten. Jiises vad svårt det är att sätta sin personlighet på pränt.

Så med profilen i hyfsat startläge började jag ta kontakt med vänner, bekanta och personer jag träffat genom jobbet. Och det gick faktiskt oväntat bra...

Hur fanken ska en sån som jag kunna nätverka?

Alltså.
Hur gör man när man nätverkar egentligen?

Jag som är så tyst och inbunden, och som alltid går hem först från festen (om jag ens går dit). 

Under snart ett års tid har jag funderat på hur jag ska kunna skaffa alla de kontakter som behövs för att jag ska kunna ramla över ett nytt roligt jobb, eller tillräckligt med intresserade uppdragsgivare för att kunna leva på företagandet? Jag fattar att jag behöver öppna fler dörrar och fönster till omvärlden, och liksom börja skicka ut intresseväckande flaskpost, eller singla iväg pappersflygplan med ordet HEJ på. Eller rent av börja ta kontakt med människor In Real Life.

Men samtidigt vill jag inte vara tvungen att göra om mig själv som person. Jag som just börjar känna mig någorlunda tillfreds med att vara mig själv. När Susan Cain's bok Quiet. The Power of Introverts in a World That Can't Stop Talking kom ut 2012 så kastade jag mig över den, sträckläste den, och ..sträckte på mig. Ja. Det här är ju jag, och det är inget fel på mig - fastän jag så ofta gått omkring och känt mig fel och konstig i olika sammanhang. 

2013 kom Cains bok i svensk översättning, Tyst : de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns. Samma år kom dessutom Linus Jonkmans svenska bok Introvert : den tysta revolutionen och bidrog till att alltfler såna som mig kunde känna igen sig i beskrivningen av en annan sorts person än de utåtriktade förebilder som vi alltid misslyckats med att efterlikna. Vi är helt enkelt introverta, liksom uppemot halva befolkningen. Men det känns som om vi varit ett osynligt folk, som ofta försökt dra på oss en utåtriktad kostym som inte är särskilt bekväm. 

Nu börjar jag bli mer bekväm i mig själv, men funderar samtidigt på om det är ett hinder på arbetsmarknaden, eller som företagare i konsultbranschen, att vara introvert. När jag pluggat klart vill jag hitta nya vägar i arbetslivet eller som företagare (eller både och!) - men då behöver jag få kontakt med vägvisare, och med potentiella arbetsgivare och kunder. 

Alltså nätverka. Något jag är väldigt obekväm med, och som jag har tränat väldigt lite på.

Kan man lära sig nätverka även om man är introvert? Hur är de funtade, de där sociala genierna som älskar att träffa nya människor? Går det att mingla utan att bli helt utmattad av öronbedövande babbel, och utan att behöva fastna i sitt värsta stelaste leende? Är Twitter inte bara som ett enda stort kaosrum där alla har varsin megafon framför truten? Och vad gör folk egentligen på LinkedIn?

Är det möjligt för en sån som mig att börja gilla nätverkande?

Jag vet inte. Men jag ska försöka ta reda på det.